Nu har jag läst ut denna bok som jag för allt i världen inte kan förstå hur den kan hyllas till skyarna som feel-good bok. Jag tycker det är en feel-sad bok som man efter att ha läst ut bara känner sig helt hopplös som att "Jaha, allt går ju åt helvete ändå"

Det är svårt att beskriva den här boken utan att avslöja hela handlingen men känslan man har under hela tiden är "Men varför gör ni sååå, varför tog du inte den där chansen, varför gör du så mot dig själv, varför kan ni aldrig ta rätt beslut, meeen what the fuck, varför gör du sååå"

Och sen äntligen Jaa, ja äntligen går det åt rätt håll och så börjar man få hopp om att det ska sluta bra men så.. Ja givetvis går det åt helvete i alla fall. Jag gillar inte när det går dåligt i böcker och filmer.. Det är ju meningen att dem ska vara sådär rosaskimrande overkligt romantiska "och så levde dem lyckliga i alla sina dar"

Jag gillar inte olycklig kärlek. Nu vet jag inte om jag ens vågar se filmen.

Nåväl, Boken är jättebra ! Det är den. Någon feelgood är den dock inte enligt mig, Eller ja.. Vissa partier är det.

4/5 poäng !