Det här med framtiden

Jag har börjat tänka väldigt mycket på "vad jag ska bli när jag blir stor".. Kanske håller jag på att bli vuxen eller så grundar det sig mer i att jag inte riktigt trivs med ett jobb där man aldrig får göra så mycket som man vill, inte kan göra skillnad och aldrig får någon förändring pga att det helt enkelt inte prioriteras, det finns inga pengar, det finns ingen personal, det finns ingen tid etc. Det gör mig så förbannad att varje dag vara omgiven av en hel arbetsplats där alla har gett upp, och där man själv vill ge upp. För att det helt enkelt inte löns när man försöker.
 
Det är viktigt för mig att få känna att man faktiskt är viktig eller behövs på en arbetsplats och framförallt att man får utvecklas. Min hjärna ruttnar av att göra samma sak dag ut och dag in på ren rutin.
 
Så står man där i ett vägskäl och funderar. På ett sätt känns det bortkastat att sitta i skolbänken flera år, utan inkomst och veta att studielånen bara rusar iväg. Å andra sidan finns det ju inga andra alternativ om det faktiskt är nåt man vill bli.
 
Jag vill bli Socionom eller Lärare. Så långt har jag kommit i mina funderingar och båda dem utbildningarna finns i Luleå. Vad jag förstår tror jag även att dem ska gå att läsa på distans från Pajala men jag vet inte säkert. Till att börja med måste jag hursomhelst läsa Matte B.. Och om jag ska komma in på Socionomprogrammet krävs det jävligt höga betyg så.. Ja, Det låter inte så lockande.
 
Nåja.. Ännu är det ju ett år innan det är dags för nya ansökningstider så ja lär ju hinna fundera. Till att börja med läser jag upp de ämnen som behövs till hösten så fort sommarloven är slut. Vem vet.. Mitt i allt blir jag lastbilschaufför istället.
 
 
 
 


Kommentarer
Åsa

Jag håller med dig. Jag vet inte heller vad jag vill bli när jag blir stor, jag trodde ju att gruvan va perfekt för mig innan händelsen som gjorde att jag mer mår dåligt än tycker det är kul att gå till jobbet. Har inte kunnat släppa jobbet på semestern, för jag vet vad som kanske väntar, och det är inget bra tecken igentligen att oroa sig redan nu..

Svar: Ja det finns ju aldrig nåra garantier att man kommer trivas för alltid med vilket yrke man nu väljer och det känns så jäkla surt om man skule utbilda sig flera år och sen vill man inte ens göra det längre :P Vore skönt om man bara blev tilldelad ett jobb och inte hade nåt val :D
blow.blogg.se

2013-07-26 @ 15:59:05
URL: http://satterpunktochgarvidare.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0