Vila i Frid.
Döden har alltid varit väldigt avlägsen för mig då jag haft turen att aldrig förlora någon närstående, Men idag var det min tur.
Idag har min älskade Farmor lämnat oss och även om jag vet att det antagligen kom som en befrielse för henne som varit väldigt sjuk senaste åren så känns det så jävla tungt. Kan inte få in i mitt huvud att jag aldrig mer kommer träffa henne, aldrig mer se henne, hon kommer inte att svara i telefonen när jag ringer, om jag åker dit för att hälsa på kommer hon inte att vara där. Hon är borta för evigt. Och stackars Farfar som förlorat sin livskamrat.
Jag är så tacksam för alla minnen... Alla dagar jag spenderat i Jockfall, Somrarna, Alla lov. Farmor hade alltid godis i en låda åt oss barn, bordet var alltid fullt uppdukat vilken tid på dygnet man än kom dit, vi fick följa med henne på jobbet, hon åkte med oss och metade och på vintrarna susade vi fram efter vägen med hennes spark. Hon bakade världens godaste mjukkaka, bullar, muffins, mjuk pepparkaka och filbullar, hon kunde vara ute och fiska en hel dag och sedan låta oss vräka i oss så många bäckforeller vi bara orkade.
Jag hoppas hon vet hur mycket jag alltid har älskat att vara där och hur stor del av mina fina barndomsminnen som är från dem. Jag vet att hon har det bättre nu men önskar att hon hade fått stanna lite till.
Min älskade lilla Farmor.
fan vad hemskt:( beklagar sorgen :(
Sänder mina tankar och beklagar sorgen. Vila i frid.
Tack <3
