Nu har vi varit ute på en timmes promenad, Kanske skulle man tagit en ännu längre men mina fötter brände, Oden flåsade och det var sååå varmt ute.

Jag har en lugn och avslappnad energi - Tänker att antingen går det bra eller så går det dåligt. När jag är med skolan på studiebesöket kan jag inte göra ett skit åt det så därför ska jag inte oroa mig.

Jag ska ställa kameran på filmning i hallen, Jag har slagit på radion och ska ge honom ett tuggben.

Ja.. Den som lever får se hur det här går.


----------------

Uppdate: Enligt filmen på kameran ylar han oavbrutet 3-4 min, lägger sig på hallgolvet, ylar nån enstaka gång där vid 6e minuten och den är det tyst i 2 minuter efter det och så blev minneskortet fullt. Smart av mig att inte tänka på att tömma det innan. Han har inte bitit i något, inte ens sina tuggben och han var i hallen när jag kom tillbaka så om han nånsin har gått därifrån vet jag inte.

Studiebesöket gick bra och jag var inte borta hemifrån mer än 1,5h. Nu ska jag unna mig en Mazarin och en kopp kaffe och fortsätta fundera på hur vi ska göra. En sida av både mig och Emil känner att om det här inte kommer funka så borde vi lämna tillbaka honom så fort som möjligt för att det inte ska bli så jobbigt för Oden och att han får vara i sitt riktiga hem tills de hittar en ny köpare (som alltid är hemma eller har tid att helt börja på nytt med ensamhetsträningen). Andra sidan säger att det ordnar sig kanske med tiden, Men om det inte gör det då ? Vi har ju inte möjlighet att bara vara borta 30 min åt gången typ dem dagarna jag har skola och om det inte ordnar sig och vi inte kan ha kvar honom måste vi ju isåfall hitta ett annat hem åt honom där han kommer bli ännu mer orolig och bil såld igen och igen.

Fattar ni, Om vi lämnar tillbaka honom nu blir allt enklast och bäst för honom men vi kan gå miste om en fin hund som kanske bara är såhär just nu i början. Om vi inte gör det snabbt och enkelt kan vi lyckas och allt går bra med honom eller så gör det inte det och allt blir dubbelt så svårt.