Jag kände redan igår att jag hade gett mig in på nåt alldeles för ovant...Alldeles för många förändringar samtidigt. På ett sätt känns det som om jag borde ge det en chans ganska länge eftersom man vänjer sig och allt blir bättre, Men ändå så tror jag inte det tjänar nånting till.. Jag vet ju redan att även hur mkt jag försöker kommer jag aldrig bli en hundmänniska.. Jag kommer aldrig kunna tycka om djur sådär mkt som alla andra gör. Känns som att det  blir bäst för Troja är om hon slipper vänja sig för mkt här vid oss och sen behöva vänja om sig än att hon får flytta redan nu. Men jag blir så lessen.. Hon är ju så fin, så himla söt å gullig. Precis därför borde hon få bo hos nån som kan ge henne allt hon behöver som inte jag kan. Åh jag är så dum