Min första dag som singel/ensamstånde på 4 år då och tungt är det. Mestadels går dagen ut på att orka leva bara och att ta sig för att göra saker så man inte blir sittande med en massa ledsna tankar.

Har först på morgonen varit hos frisören och fräschat upp håret som fick bli både kortare och tunnare, Sen tog jag bussen till jobbet och åkte ut till en 2timmars kund. Samtidigt som det är skönt att hålla sig sysselsatt är det jobbigt att vara bland andra människor när man helt plötsligt kommer på att "hey, du är helt jävla ensamen och när du kommer hem kommer ingen var där, ingen kommer komma dit och du kan inte ens ringa dem och berätta hur jävla mycket du saknar dem för det är slut.. slut slut slut"

Problem nummer 2 är att jag har så jävla svårt för att äta när jag är ledsen, allt verkar äckligt och växer bara i munnen så jag har varit och köpt lite nödmat som juice, yogurt, nudlar osv så jag får i mig nåt iaf.

Problem nummer 3 är att jag saknar Oden så det gör ont.. Det är så jävla orättvist att det här ska drabba honom. Och det är så förbannat svårt för mig att acceptera att han inte kan bo här av en sån sketen anledning som att jag inte har råd.. För nivet att om jag ska ha råd med lägenheten själv måste jag börja jobba mycket mer än tidigare och när jag är helt ensammen om att ta hand om honom kommer det bli långa ensamma dagar för honom vilket jag inte vill.. Men samtidigt jobbar ju Emil lika långa dagar där uppe så jag vet inte.. Det är svårt att avgöra vart han har det bäst för att jag är ju ALLTID hemma efter jobbet och på helgerna medans Emil är mer borta/ute och sånt. Å andra sidan kan Oden vara lös och ute hur mycket han vill där vilket han inte kan här så.. Ja vem kan avgöra vart han har det bäst ?

Nu ska jag fortsätta sörja mitt miserabla liv och koka kaffe.. En positiv grej är att det åtminstone gick några bra program på tv idag och all sysselsättning som håller mina tankar i shack just nu är väldigt välkommna. Måste föresten springa ner i tvättstugan oxå och hänga på tork.