Om att hitta hem

Många är dem gånger då jag avundats dem som har ett "Hem" en plats där dem bott och växt upp, Där dem flyttat hemifrån och dit dem kan komma tillbaka till sitt gamla pojk eller flickrum. Att kunna komma hem.
 
Som liten bodde jag på Bergnäset, Mina föräldrar skildes när jag var 1 år gammal så det där hemmet minns jag ingenting utav. Sedan har jag bott på Porsön, Rutviksreveln, Ängesbyn, Fällan, Lahdenpää och till sist kom jag hit igen, Till Porsön. Det som är hemma för mig. Här har jag bott på Forskarvägen 115b, 149a, 53b och nu på Professorsvägen 206a.
 
Jag förstår att Porsön inte ser ut mycket för världen för en utomstående, För många är det ett sistahandsval att bo här. Men för mig är det hemma och det känns så skönt att vara tillbaka här där jag vuxit upp, gått i skola, haft alla mina barndomsvänner. Här känner jag varenda gata och stig, överallt finns det minnen och sånt som är välbekant.
 
När vi är ute och promenerar brukar jag berätta och visa för Emil vart det brukade finnas lekparker, vart jag och Evelina hade våran blomsterklubb, vart jag gick på dagis, vart vi brukade rymma, vart det växte mycket blåbär och mycket mycket mer.
 
Porsön må vara förfallet och på många sätt otroligt nedgånget men i mina ögon är det iallafall vackert.
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0