När något som inte får hända, händer

Vi satt vid köksbordet och pratade, skrattade och hade trevligt i Lördags kväll Jag & Emil när vi får beskedet.
Att Skinkan har dött.. Tomma ord som inte gick att ta in. Det kunde ju bara inte vara sant, Dem måste ha sett fel, Nån måste ha missförstått det hela.. Han kunde inte vara död. Emil hade ju varit ute och festat med honom natten innan, Han skulle ju följa med oss till värmland och hämta en bil, Han ville ju köpa joe av mig, Han var ju här i Torsdags.. Han kan inte bara vara borta.
 
Så får vi veta vad som har hänt, Vilka som var inblandade och hur det hade gått till. Hur det inte hade gått att rädda honom och jag ser allt framför mig.. Hela tiden ser jag framför mig hur han ligger där oskyldig och hjälplös, Hur dem förgäves försöker att hjälpa honom. Och det enda jag kan tänka är att -Kunde det inte ha varit någon annan, Jag önskar inte min värsta fiende det ödet men kunde det ändå inte ha varit någon annan än honom.
 
Skinkan måste va harit en av dem snällaste människor jag träffat och det känns som om han alltid funnits där. Han var Emils allra bästa vän och han var alltid med.. På alla cruisingar och fester, På alla tillställningar och högtider. Det spelade ingen roll om det var i Umeå, Luleå, Boden eller Pajala han var alltid där och förgyllde tillvaron. Det var roligare när han var med helt enkelt. 
 
Det var nåt speciellt med hans sätt att vara som gjorde att man inte kunde göra annat än att tycka om honom.. Han var alltid Glad, Omtänksam & Snäll. Han såg verkligen andra människor och gjorde inte skillnad på nån.
 
Igår åkte vi till olyckplatsen för att tända ljus för honom. Väl där var det så uppstädat och ordentligt att man knappt kunde se att det hade hänt något där men när man tittade närmare låg där oöppnade öl, Små falconburkar som han så ofta drack, pappen från ett Gin longdrinkpaket och en sån liten skrapa man lägger solfilm med. Att få se hans personliga saker ligga där, sånt som man så starkt förknippar med honom. Det gjorde allt så verkligt.
 
Jag kan fortfarande inte förstå det och vet inte hur länge det kommer ta innan jag gör det heller, han har funnits där så länge och man tog för givet att han alltid skulle göra det oxå. Så slits man upp av verkligheten och inser att det kan hända vem som helst, döden bryr sig inte om hur saknad & älskad en person är. Den bara tar och jag önskar att allt det här hemska får människor att förstå att man måste vara försiktig och vara rädd om varann, att man aldrig ska ta något för givet och inte glömma bort att visa uppskattning för dem man tycker om. En dag kan det vara för sent.
 
 

 
 
 
 
Vila i Frid Henrik.
1987 05 12 - 2013 08 10
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0