För ett par år sedan låste jag aldrig dörren, Mamma brukade gnälla över att jag lämnade den öppen när jag kom hem på nätterna men jag brydde mig helt enkelt inte, jag var inte rädd och trodde inte att det fanns så mycket idioter som det gör.. Nuförtiden är jag svinnojjig och har ALLTID låst, Precis alltid och detta började hur konstigt det än låter för att inte min syster skulle komma in.. När allt började spåra och hon kunde dyka upp lite när som helst, bara klampa in och aldrig veka åka härifrån.

Nu är det ju ett par år sen allt sket sig ordentligt för henne men hon har alltid respekterat att jag inte vill ha med henne att göra så som hon lever nu men på senaste har hon lixom släppt ännu mer på spärrarna och kommer till exempelvis Mamma fast hon är helt borta. Hit kommer hon dock aldrig, Hon brukar inte ringa mig för att hon vet att jag inte svarar osv.. Men nu ringer hon och idag kom hon hit.. Som tur var hade Emil kommit ihåg att låsa så hon plingade bara på några gånger, drog i handtaget och sa något genom dörren och sen gick hon. Men det känns ändå så jävla sjukt.. Att jag ska behöva vara rädd för mitt enda riktiga syskon som jag har stått så sjukt nära i alla år, Jag vet ju att hon aldrig någonsin skulle vilja mig något ont men hur kan jag veta att den personen som alla drogerna gör henne till inte vill det ? Jag menar hon har ju vart här förr och haft snedtändningar och det är fan inte kul att se - Dem kan ju få för sig vad som helst, se helt andra saker än vad det är i verkligheten osv. Och hur kul är det att läsa i tidningen om brott hon begår, Att se en censurerad bild av sitt eget kött och blod. Men samtidigt har jag vant mig, Jag orkar inte bry mig längre jag är likgiltig, Känns som att det är nån jag inte känner eller vet vem det är, Någon som har tagit över min systers kropp. Ibland känns det som om hon vore död och inte finns längre.. För HON, Hennes riktiga person har jag ju inte träffat på flera år och jag är rädd att jag aldrig mer kommer få göra det.

Jag saknar henne.

Det jag skulle komma fram till är att jag blev rätt rädd och nojjig så det kändes verkligen inte kul att sitta hemma själv när jag inte vet om hon kommer dyka upp igen, vad hon ville, om hon var påverkad eller inte, om hon var ensam osv.. Ja nivet, Det är inte så kul att gå och lägga sig ensam och inte känna sig trygg MEN tydligen var det såå viktigt för Emil att åka iväg och dricka öl såå.. Nog fan fick jag vara ensam ändå.