I Luleå bor det strax över 74.000 människor, Här bor det strax över 500.

 

 

- Har jag framför allt märkt av lugnet, Ett lugn som verkar genomsyra allt och alla. Jag ser aldrig någon här som har bråttom nånstans. Inte på affären, inte i trafiken, inte på jobbet... Vad det än beror på så är det skönt för det betyder att jag behöver inte heller ha den där eviga stressen i mig.. Ni vet säkert själva hur man står och stampar när det går långsamt i kassakön, eller när någon kör sakta framför en. Jag är inte sån längre, Jag är inte längre den där som har bråttom till jobbet, bråttom hem, bråttom medans jag jobbar, det behöver inte gå fort att handla, fort att tvätta, fort att leva. Och det är skönt !

 

- För att inte tala om hur skönt det är att ha sitt eget hus där man gör precis vad man vill, när man vill, hur man vill. Vi kan ha alla våra bilar, traktorer, cyklar, mopeder, skotrar här utan att det stör någon, jag kan ta på mig stövlarna och gå ut för att hämta lite blåbär till frukosten om jag känner för det. Jag behöver inte klä på mig, gå i en massa trappor, koppla Oden etc utan det är bara att öppna dörren när han vill ut.

 

- Och att man får allt detta.. Ett fullt beboeligt tvåvåningshus + källare med egen gård till för 100.000 ynka små kronor. Våran granne köpte sitt hus för 50, Ja ni hör.. Det är ju småslantar man i stort sett har på sparkontot. Att få sitt alldeles egna ställe utan att behöva binda sig till lång resten av livet.. Det är befriande :)

 

Jag älskar oxå somrarna här -myggen, att man har naturen överallt runt omkring sig, att vi bor i en sån tätbebyggd by att det inte känns ensligt. Jag som alltid bott så tätt inpå andra människor som man gör i lägenhet tycker det är mysigt att ha dem andra husen nära, man känner sig inte ensam och det ger på nått sätt en familjär känsla att se hur det lyser i andras fönster där ute i mörkret.

 

Jag trivs superbra på mitt jobb och framför allt uppskattar jag allt som finns i Luleå så mycket mer nu när man har det på avstånd, När man är mitt uppe i det är det nog så lätt att man tar allt för givet och glömmer bort det.