Jaa.. Vart ska man börja ? Vad ska man säga ?

Antar att dem flesta redan sett på min Facebook att Jag & Emil inte är tillsammans längre, Jag valde att göra det officiellt där eftersom jag är väldigt ledsen över det och inte skulle orka med att alla börjar undra utan då är det enklare att klargöra det direkt.

Hur blev det såhär då ?.. Jag antar att vi nånstans på vägen börjat ta varandra för givna, kanske inte visat sin uppskattning lika tydligt, att det blivit mer småtjaffs, att vi gjort mindre roliga saker tillsammans och ja.. Vardagen har lixom tagit över och jag tror vårat förhållande var för svagt för att klara en till distansperiod och att det blev droppen som fick det att rinna över.

Personligen var det här det absolut sista jag ville.. Jag älskar verkligen Emil obeskrivligt mycket han är verkligen min andra hälft. Min familj, min trygghet, min kärlek, min stöttepelare.. Ja mitt allt. Men.. Jag tror.. Eller vet att hans känslor svalnat mer än mina även om det här inte alls var vad han heller ville. Men på ett sätt var det nästan oundvikligt för det var åt det här hållet det gick och hade nog redan gått för långt.

Faktum är att vi redan gjort allt vi kunnat för att "allt ska bli som förut" för att vi ska bli bättre på att hjälpas åt, visa varandra kärlek och uppskattning, ha mer roligt tillsammans osv men det har lixom inte funkat. Det är nånting som fanns förut som inte finns längre.

Men samtidigt.. Det är så sjukt overkligt att jag inte ens kan fatta det själv. Jag & Emil ? Världens bästa par är inget par längre.. Vi som alltid haft så jävla roligt och hur vi har älskat varandra.. Det känns som om vi ALLTID varit tillsammans.. Jag minns inte ens vem jag var innan oss, vad jag gjorde eller vad jag tyckte om.. Jag antar att det kommer bli det tyngsta av allt - Att vänja sig av med honom. Att han inte alltid finns där.. Min bästaste bästa vän.. Fan. Och nu ska jag snart gå och lägga mig i sängen som luktar honom, vakna upp utan både honom och Oden imorgon, nästa dag och dagen efter det.

Jag är ensam nu.