Idag har ändå varit en helt ok dag ! Får man säga så utan att få skuldkänslor.. Ja det borde jag. Saknar Emil massor och vill bara vakna upp ur den här mardrömmen, vill att han ska komma tillbaka, vill att han ska ändra sig. Jag vill inte ge upp tanken om att vi verkligen hade något speciellt.. Något som jag anser oss fortfarande ha.

Förmiddagen var sjukt tung, fick kämpa tillbaka tårarna på jobbet, i bilen, påvägen hem och såklart släppte jag ut allt när jag kom hem. Har som tur var pratat massor med både Emma, Sandra och Milla så nu känns det bättre. Känner mig 20 kilo lättare av alla tankar jag samlat på mig. Har kunnat äta mer idag än igår, har läst bok för att få försvinna in i en annan värld ett tag och på nåt sätt känns det som om jag kunnat tränga bort det värsta ett tag.

Om jag låssas må bra kanske jag tillslut gör det.. Fast samtidigt känner jag mig lurad för att jag vet att jag går runt och intalar mig själv att "det kan inte vara slut ännu det kan bara inte det, det här kommer ordna sig, dem kommer tillbaka"


Nu ska jag gå och sova, lite senare än planerat. Hoppas att morgondagen blir uthärdlig.