Ja, Vad finns det att säga mer än det jag redan ältat dygnet runt nu i snart en månad. En månad. Det skulle ha varit våran 4årsdag nu på Onsdag. Får se hur jag tar mig igenom den.

Kan inte sluta tänka på allt vi gjort, alla roliga minnen, allt vi gått igenom tillsammans. Känner mig verkligen som världens mest ensamma människa.

Får hoppas att denna natt blir bättre än förra, skulle verkligen behöva en god natts sömn och att jag får i mig nån frukost imorn. Det börjar bli tungt att jobba när det känns som om man ska svimma så fort man reser sig upp och imorn har jag full dag, Som tur är har jag en lunchrast så då kan jag nog åka hem och äta nåt.. Det är mornarna som är värst.