<3

Hatar det där jävla uttrycket "Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det" Jag visste så förbannat jävla väl vad jag hade och vad jag aldrig ville förlora.

Jag vet själv hur nöjd jag var över livet, Jag hade allt jag nånsin kunnat önska mig. Fast jag har ett sketet lowclass jobb med dålig lön, bor i ett slitet billigt bostadsområde, vi kör våra gamla skruttbilar men ändå fanns det inget jag skulle kunna komma på att jag saknade. Jag hade allt och det fanns aldrig något jag behövde längta efter. Mitt liv var fullkomligt.

Och jag avundas verkligen dem som får vara i Emils närhet nu. Jag skulle ge allt för att få höra hans skratt, se hans leende, se honom dansa runt och sjunga i köket kl7 på morgonen när jag egentligen bara vill be honom hålla käft med mitt dåliga morgonhumör, jag vill gosa in mig i hans varma famn, sätta mina iskalla fötter mellan hans lår. Jag vill gossa hans goa kinder, stryka i hans mjuka hår, pussa hans fina panna. Jag vill känna hans armar runt mig och vara tryggast i världen, jag vill känna hans lukt som jag älskar så mycket. Jag vill somna och vakna brevid honom.

Jag vill veta att min bästa vän står där bakom mig, att han alltid finns där, alltid är på min sida, alltid håller med mig. Jag vill inte vara utan min andra hälft. Är långt ifrån hel utan honom.



Kommentarer
Åsa

Jo de suger att vara ensam men när mina egna förhållanden gått i tusen bitar, och har sett andra som man trodde skulle vara ihop livet ut gått samma väg så inser man att mycke av orden man hör är bara skit och betyder ingenting en dag.



Läste va du skrev i förra inlägget om att han fortfarande inte vet riktigt hur han vill ha det men gå vidare. De suger så jävla hårt, gör så jävla ont men de är nödvändigt för att överleva.

2011-09-20 @ 16:24:57
URL: http://enkoppsprit.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0