Nu till veckan har vi haft Oden i 3 månader men Jag & Emil pratade för bara någon dag sen om att det känns som att vi alltid haft honom. Det känns så självklart och jag kan inte ens tänka mig att vara utan honom. Han är verkligen världens underbaraste på alla sätt och vis..Det är helt otroligt att vi kunde få en sån fin hund !

När han kom till oss var han nog ganska så ostimulerad, Även om han var väldigt undergiven och verkligen ville göra det man bad honom så märktes det att han inte haft så mycket regler i sitt tidigare hem. Exempelvis kunde han inte sitt eller gå på plats. Han hoppade alltid upp mot en när han ville bli klappad och slickade och naffsade på händerna så fort han fick chansen.. Förutom det hade han sååå dålig kondition. Han var helt slut efter en vanlig promenad på typ 30-40 min.

Nu väntar han på varsågod innan han går in eller ut genom dörren, samma upp och ner för trappen, in eller ut i bilen osv. Tar såklart inte mat utan varsågod + springer direkt och sätter sig på sin plats när man ska fylla på hans matskål. Det går framåt med tandborstningen och han ligger numer och blundar när man filar klorna. Vi har inte brytt oss om att lära in några "trick" då det viktigaste (för oss) är att en hund kan sånt som man verkligen har nytta av. Sitt & ligg kan han dock ;)

Han är en dröm i kopplet och även när man har honom lös, Det har hänt några gånger att man mött andra lösa hundar när vi är i nån skog eller ute på nån äng men då är det bara att be honom stanna så gör han det. Vi kan ta med oss honom överallt och tillochmed dem vi känner som är hundrädda älskar honom, Han är såå lugn. Går bara försiktigt fram och lutar sig mot benen så man ska klappa honom :) Funkar hur bra som helst med andra hundar, är morgontrött haha :D Och nu när jag börjat praktiken i stan och tyvärr måste vara ifrån honom länge på dagarna visar det sig att han hur bra som helst klarar av det oxå !

Vad har vi gjort för att förtjäna honom :D ?