Nej nu har jag fan fått nog av det här.. Jag är så jäääävla less på att bara bli lämnad här med ALLT själv.

Jag blir inte ens tillfrågad utan det tas förgivet att man bara kan åka iväg och roa sig i 10 dar utan att bry sig om något annat för Elina finns alltidalltid där och tar hand om allt.

Jag stiger upp före faan varenda jävla morgon för att åka iväg och slita på dagarna utan att få så mycket som ett öre för besväret, stressa hem och ut med hunden, laga mat, städa ja allt som behöver göras. Tyckte det skulle bli skönt med jullov men var tvungen att jobba första veckan för att överhuvudtaget få in några pengar, Nu andra veckan ska jag gå ut med hunden själv minst 4 ggr om dagen, handla, tvätta, städa, betala räkningar, stiga upp tidigt på morgonen, diska och göra en massa ärenden. Vad skönt och avkopplande ! Vilken tur att jag hinner vila upp mig lite innan praktiken fortsätter och att jag känner mig pigg i huvet och kan fatta nåt av alla mina skoluppgifter som ska göras.

Vad roligt det vore om JAG kunde göra nåt som JAG ville och JAG tycker om. Bara få ta en sovmorgon, en hel lugn dag, kunna åka på mellandagsrean utan dåligt samvete eller vad som helst.

Missförstå mig inte, Jag älskar verkligen Oden och ser inte honom som en börda men det smärtar mig att se hur ofokuserad han är på promenaderna, hur överskottsenergin samlas för att jag inte orkar ta hand om både honom, mig själv och hemmet helt ensam. Mitt tålamod tar bara slut och jag räcker inte till.

Och jag vet exakt hur det kommer låta "åååh jag får aldrig göra nååååånting !" Men jag får inte heller så mycket gjort när det bara tas för givet att jag ska sitta hemma 24/7 medans han är borta, Visst Emil tar precis lika mycket hand om Oden under veckorna men det vore kanske skönt om jag oxå för en gångs skull fick vara ledig.