Fast jag själv hade bestämt mig för att Emil skulle fara och jag skulle stanna hemma så blev jag så ledsen att jag ville gråta när han for.. På riktigt alltså. Så fort han hade stängt dörren började ögonen vilja gråta.. Jag är en sån fjant men det kan inte hjälpas. Jag är ju en cooling på så många andra plan ;)

Hursomhelst blev jag så ledsen och ensam att jag tänkte åka hem redan ikväll.. Jag packade allt och var helt redo. Men så skrev jag med Tilde på msn och hon sa att
-Det är klart att du ska vänta i 100 år på din darling så att ni får vara med varandra, Du kommer ändå bara ångra dig om du far.. Du vet ju hur du är.

Och ja.. Jag vet ju hur jag är.

Så här sitter jag nu.. Har vräkt i mig en skål ostbollar och druckit cola. Jag måste nog göra en pannkaka nu.. Varför undrar ni - Jo för att äggen blir gamla annars. Ska bara diska först och slå på en musik.


Aldrig ska jag sluta älska dig.