Det blev ingen skola idag.. Jag orkar inte sitta bland folk och känna hur tårarna trängs bakom ögonlocken. 5.5 timmar kvar nu och jag är LIVRÄDD, Verkligen livrädd... Jag säger det igen, Jag förstår verkligen hur dom som väntar på sin dödsdom känner sig.

Tänk om jag oroat mig en massa i onödan ?.. Men det tror jag inte.. Det känns som att allt hopp är utom räckhåll och att det inte är nån ide att tänka goda tankar längre... För att jag inte orkar bli dubbelt så besviken sen. Jag har ingen anig om hur jag möjligtvis ska kunna gå vidare med mitt liv.